LE LOIR DANS LA THÉIÈRE
Som vanligt gick vi en promenad, helt utan plan. Men när vi ser Alexanders gamla stammisfik längre ner på gatan inser vi att det är det som är vårt mål.
Vi beställer in den största citronmarängpajen någonsin! Herrejösses den var sänd från ovan! Vill dö med munnen full av den här pajen!
Personalen kom faktiskt ihåg Alexander från att han bodde här för sex år sedan! Så de pratade ett tag och Rebecca log artigt under tiden, så att det i alla fall skulle verka som om hon greppade hela samtalet totalt.
Just idag var det inte så mycket folk där, andra gånger när vi tänkt gå dit har det varit lång kö utanför dörren.
Alexander menade på att stället var sig precis likt. Fikets alla väggar är tapetserade med bilder och inredningen är en väldig röra av allt möjligt gammalt. Mycket fint!
På disken ni ser ovan fanns det otroligt många stora och fluffiga bakverk. Allt såg otroligt gott ut. Men pass på portionerna är de galnaste någonsin, så en bakelse i taget är att rekommendera om man inte vill dras med magont, vilket i och för sig kan vara värt det.
Hit kommer vi tillbaks! De serverade även soppor och sallader och allt till ett väldigt rimligt pris i Parismått mätt.