JULAFTON
Den 23: december kom mina (Rebeccas) föräldrar ner för att fira jul med oss. Det kändes märkligt att möta upp mamma och pappa på metron, konstigt att se dem gå i våra kvarter och samtidigt så överjävla härligt att ha dem hos oss. Vi ses ju som sagt inte alltför ofta.
De kom innan julafton och de kom ganska sent på kvällen, därför bestämde vi oss för att äta hemma hos oss i lägenheten. Det blev kinamat från kinastället vi alltid brukade hämta mat på, och om jag inte missminner mig var det här sista gången vi hämtade mat där innan vi flyttade hem till Sverige. Det gör lite ont att påminnas om sådant, men det får nog ventileras i ett annan inlägg.
Vi hade till julafton ett rent helvete med att få bord någonstans överhuvudtaget eftersom att vi började ringa runt ungefär tre veckor innan jul. Allt är stängt på kvällen i Paris på julafton, det fick vi mycket snabbt veta. Men den här underbara lilla restaurangen som vi ätit på tillsammans med Barbro och John innan, hade öppet i ett par timmar i alla fall.
Personligen var vi överlyckliga om att ens fått ett ställe att äta lunch på men än mer lyckliga över att det var just här, här där det tar lång tid att få bord vanligtvis och här där vi haft en av de mest fantastiska luncherna i Paris innan, så det kunde verkligen inte bli fel.
Det blev inte heller fel. Det blev helt rätt. Vi drack gott och vi åt gott. För min del var det här min bästa vuxna julafton någonsin, jag hade nog inte ens bytt ut den mot att återfå en av mina barndomsjulaftnar i våningen i Danmark, med alla traditioner som hör till. Så bra var julen.
Precis innan vi skulle hugga in i det ni ser nedan, hummersufflén. Vi var alla tämligen nöjda efter den fröjden. Jag tycker till och med mer om den än om ostsufflèn, och det kommer från en ostälskare av rang.
Här ser ni mästerverket!
Uppenbarligen hade vi en rolig lunch, beror nog både på det goda sällskapet, det charmiga utedasset tvärs över en innergård och på mängden vin. Fransmännen älskar vin och vi var inte sena på att ta oss an den kulturen.